När korthusen faller

Plötsligt händer det. Ridån går upp, polletten faller ner och klarheten är ett faktum. Trisslott och Kinderägg på en och samma gång. Upplevelsen är både belöningen, njutningen och överraskningen. 

Allt är så självklart när vi låter korthusen falla och inte längre har motstånd till det som är. Det är ju rätt jobbigt och energikrävande att hålla korthusen uppe, när det enda de vill är att blåsa omkull. De har kanske fyllt sin funktion, spelat det spel som vi snurrat runt i, men förr eller senare faller de, de är gjorda för det. Det enda som egentligen gör ont då är att vi (förmodligen) trott på korthusen ett tag, och nu ser vi att vi faktiskt lurat oss själva in i en illusion som bara är en påhittad fasad. Ofta har fasaderna bara ett syfte; att skydda oss från det ärliga, sanna, stora... som vi tror att vi behöver skydda oss ifrån för att det är så... stort. Men, när ridån går upp och polletten faller ner... blir det bara klarhet kvar. Vilket ger en enorm lättnad, frihet och en upplevelse av sanning inifrån djupet av hjärtat. 

Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka, för att tillåta korthuset att falla. Här, mitt i allt, blir det en reflektion över det som är, och en omvärdering av situationen, för att kunna följa livets väg mer ur klarhet. Ofta, väldigt ofta, har vi lagrat massor av känslor inom oss, som vi inte ens är medvetna om, och de får äntligen en chans att komma upp för att frigöras. 

Frigöras, inifrån och ut. Det enda sättet att ge plats för mer ljus, energi, kraft och potential. Det vi är. Bortom fasaderna och murarna. 

Var inte rädd för det som kommer upp, det är bara till för att släppas, så att du kan känna mer av kärleken som bor inom dig, alltid. 

Frid. Oavsett vad.