Stress och smärta som vägvisare

Jag pratar ofta om att vi behöver förstå varför stressen uppkommer för att kunna hantera den, att förståelsen är grunden i hanteringen. Jag vill gärna också ta det ett steg till, och använda stressen som en vägvisare - motpol - till vad vi faktiskt mår bra av.
​
Vad menar jag med detta?

För ganska många år sedan var stressen inte bara var en ständig följeslagare i mitt liv, utan också en källa till djup smärta. Det var en tid då min kropp och mitt sinne signalerade att något inte stod rätt till. Jag hade nått en punkt där jag inte längre kunde ignorera de varningssignaler som både stressen och den fysiska smärtan gav mig.

Jag kände mig maktlös i mitt eget liv, i en kropp som larmade och med ett huvud som brann. Jag kände mig heller inte sedd och hörd inom sjukvården, jag fick olika diagnoser (och mediciner) och flera läkare sa att det enda jag kunde göra var att lära mig leva med smärtan.

Rebellen inom mig vaknade. Så här kunde jag inte ha det, jag vägrade acceptera att mitt liv skulle vara genomsyrat av förlamande smärta. Det måste finnas en väg ut! I ren desperation provade jag olika terapier och metoder och vissa hjälpte lite men andra inte alls. Mina dagar var fortsatt fyllda av smärta, kamp, sömnlöshet och desperation.

Men något inom mig hade väckts. Jag kände att jag inte kunde lägga min tillit till ”det där ute”, jag såg ju hur det spretade åt alla håll och olika människor tyckte och tänkte så olika; var fanns jag, och min väg, i allt det? Det var då jag insåg att det handlade om att lyssna inåt.

Jag lärde mig att se och använda stress och smärta som en inre kompass – en möjlighet att identifiera var det skavde för mig och var jag behövde göra förändringar, och hitta nya vägar. Varje obehag blev en chans att stanna upp och reflektera över mina val och hur de påverkade mitt liv.

Jag började aktivt ställa frågor till mig själv:

• Varför känner jag just den här spänningen, oron eller stressen?
• Vad är det som inte stämmer för mig i denna situation?
• Hur kan jag använda denna upplevelse som en motpol och se det jag mår bra av?

Genom att använda min egen erfarenhet som en vägledning fann jag en ny styrka. Istället för att se stressen som en fiende, blev den ett verktyg för att göra bättre, och mer medvetna val – både i mitt personliga liv och i mitt arbete.

Det var en omvälvande resa där smärtan blev en påminnelse om att förändring var nödvändig, och att varje svårighet bar med sig en möjlighet till förbättring. Men också att det måste börja med att vända blicken inåt, till mig själv.

Idag brinner det inte längre i mitt huvud - utan i mitt hjärta. Min passion är att hjälpa andra att se just detta – att inte låta stress och smärta bli tunga bojor, utan att lyfta dem som värdefulla signaler om att något skaver och behöver ändras.

Genom coachning, workshops och mina texter strävar jag efter att ge människor insikt och förståelse att lyssna på sina inre rop och därigenom göra bättre val, snabbare.

För mig var vägen ut ur smärtan inte att fly från den, utan att använda den som en vägvisare. Och jag tror att vi alla kan hitta den styrkan inom oss när vi vågar stanna upp och lyssna på oss själva mer.

Har du använt dina utmanande stunder som en kompass för att göra bättre val? Hur?
​
Dela gärna dina tankar i kommentarerna!

---