 Mörkret:
Varför låtsas du som att livet är enkelt? Du glorifierar närvaron som om den räddar någon. Folk kämpar. De faller. De går sönder. Ser du inte det? Ljuset: Jag ser. Jag ser varje reva, varje tyst gråt, varje bortvänd blick. Men jag ser också det som bär därunder. Det som finns kvar, när kampen vilar. Mörkret: Du förstår inte. Livet slår. Det är orättvist. Hårt. Folk blir svikna, sjuka, förlorar, glöms bort. Var är du då? Ljuset: Jag är där, precis där. Inte för att ta bort smärtan, utan för att mjuka upp vägen genom den. Jag viskar, när du skriker. Mörkret: Du viskar? Vad hjälper det mot skärande verklighet? Mot räkningar, ensamhet, ångest? Du är naiv, som tror att acceptans är lösningen. Ljuset: Inte lösningen, men början. När vi slutar fly, börjar vi känna. När vi känner, börjar vi förstå. Och ur förståelsen kommer rörelse, inifrån. Mörkret: Men jag är verkligare än du. Folk tror mig mer än dig. De bär mig i sina steg, i sina tankar. Ljuset: Ja, tills de minns vem de är, när de vilar för en stund i stillheten… då glimmar jag till. Inte för att övervinna dig, utan för att påminna om helheten. Mörkret (tystnar lite): Du gör det svårt för mig att hata dig. Ljuset (leende): Och du gör det möjligt för mig att lysa och hålla om.
0 Comments
Jag hade en insikt idag. En insikt som påminde mig om att kroppen alltid jobbar för oss, aldrig emot oss. Det slog mig när jag kände min trötthet – den där djupa, tunga känslan som ibland känns som en motståndare. Men istället för att kämpa emot, valde jag att lyssna. Jag connectade med kroppen och förstod att tröttheten är en signal, en vänlig påminnelse om att jag behöver vila och reparera. Om jag ignorerar den, kör på och pressar mig själv, hamnar jag på det röda. Då börjar kroppens larmsystem tjuta, högre och högre, tills det inte finns någon annan utväg än att stanna helt. Jag har varit där – i total utmattning, där kroppen till slut säger: "Nu räcker det." Men det är just där, i kroppens signaler, som dess intelligens och omsorg visar sig. Den gör allt för att skydda oss, för att få oss att överleva. Den larmar när vi är i fara, stärker våra sinnen när vi behöver fokusera, och gör musklerna redo för kamp eller flykt. När vi inte orkar mer, skapar den avstängning – en paus för att skydda oss från att gå sönder. Det är inget annat än kärlek och omsorg. Den här insikten och påminnelsen förändrar allt. Den hjälper oss att förstå det vi upplever och ha medkänsla för oss (och andra). Den får oss att gå från krig till fred inombords, och den öppnar upp möjligheten att läka, när kroppen inte behöver använda resurserna så hårt i vårt motstånd till det som är. Vi behöver träna på att connecta mer. Så vi kan se hur läget är. Och också höra signalerna tydligare och se samband mellan tanke och känsla, och hur gamla föreställningar får oss att fastna. När vi connectar löser vi upp de gamla spåren. För att vi "är där", med vår medvetenhet. Vi flyr inte längre, vilket lugnar oss och får larmet att tystna. Det är som att kroppen pustar ut och säger "Hej! Äntligen är du här, med mig. Jag har saknat dig och jagat dig, både med tjut och smärta, och hoppats att du snart connectar hitåt. Vi är ju ett team i det här livet och behöver varandra! Tack för att du är här. Nu kan vi börja laga det som behövs." Connection och kommunikation inåt ger klarhet och frihet. Hur vi kan connecta och lyssna på kroppen och kommunicera med den Här är några sätt att skapa en djupare kontakt med kroppen och dess signaler. Men de är bara förslag, känn efter vad som tilltalar dig och är naturligt för dig:
När jag för många år sedan pressade mig själv alldeles för hårt, ignorerade jag signalerna så länge att kroppen gjorde mig orörlig av smärta. Jag kämpade fortfarande inom mig i flera månader till, innan jag till slut stannade upp och lyssnade, och började förstå. Kroppen hade försökt skydda mig hela tiden – den hade kämpat för mig, inte emot mig. Det var en vändpunkt. Jag började se kroppen som en vän, en partner i livet, och inte som en fiende. Nu försöker jag leva med större respekt för kroppens signaler. Jag ser trötthet som en påminnelse, stress som en möjlighet att reflektera, och oro som en väg till insikt. Kroppen är fantastisk – den är vår vän, vår beskyddare, och vår guide. Som Eckhart Tolle så vackert uttrycker det: "Body awareness not only anchors you in the present moment, it is a doorway out of the prison that is the ego." Kroppen är vår väg till frihet, om vi bara vågar lyssna.  I en värld där vi ofta jämför oss med andra och jagar perfektion, är det lätt att vifta bort vår egen kunskap, erfarenhet och våra unika talanger. Vi tenderar att undervärdera oss själva och glömma bort att vi bär på en skatt av resurser som kan berika både våra egna och andras liv. Men vad händer om vi börjar ta oss själva på allvar – inte på ett självhögtidligt sätt, utan med en genuin respekt för våra förmågor och vår potential? Att ta sig själv på allvar - från hjärtat Att ta sig själv på allvar härifrån handlar om att se sitt eget värde och erkänna de gåvor vi har att ge. Det innebär att våga stå upp för sina idéer, tro på sin egen kapacitet och använda sina talanger för att skapa något meningsfullt. Det är inte egoistiskt – det är en hyllning till livet och de möjligheter vi har fått. Men det betyder inte att vi ska ta oss själva på blodigt allvar. Livet är inte en tävling i perfektion. Vi behöver inte mer kamp och stress. Vi behöver slappna av och vara de vi är mer. Mycket mer! Good and bad. Att tillåta sig själv att göra misstag, att kunna skratta åt sina brister och att släppa prestationsjakten är en del av att leva fullt ut. Det är i våra imperfektioner som vi hittar vår mänsklighet och vår styrka. Och får också möjlighet att be om hjälp av varandra. Att leva med mening och skaparkraft När vi börjar se vår potential och våra förmågor, öppnar vi dörren till ett liv fyllt av mening. Vi hittar vår skaparkraft – den inre drivkraften som gör att vi kan bidra till världen på vårt eget unika sätt. Flowet, känslan av att vara helt närvarande och i harmoni med det vi gör, finns precis här och nu. Det är detta vi vill ge till andra – vår energi, vår passion och vår glädje. Frågor för reflektion För att möta dig själv nyfiket kan du ställa några viktiga frågor till dig själv:
Håll dig öppen. Ge dig tid till reflektion. Landa i din inre känsla av sanning. Svaren är ofta direkta och mycket mer lättillgängliga än vi tror. Vi är ofta blinda för våra förmågor, vi lever ju i dem och med dem. Det betyder att vi har dem, är dem och egentligen bara behöver se dem tydligare så vi kan använda dem - och ta dem på allvar. Med glädje och kärlek, och en glimt i ögat. :-) Som Paulo Coelho så vackert uttrycker det: "Your talent is God’s gift to you. What you do with it is your gift back to God." Att finna sina gåvor och ge dem vidare är inte bara en gåva till världen – det är också en gåva till dig själv. Så, är det dags att ta dig själv på allvar? Svaret ligger inom dig.  Vi har alla varit där – i ett möte, en diskussion eller kanske bara en vardaglig interaktion – där någon säger eller gör något som får oss att känna oss hotade, om än subtilt. I det ögonblicket åker vårt försvar upp som en reflex, och plötsligt handlar det inte längre om att lyssna eller samarbeta. Det handlar om att skydda sig själv. Men vad händer om vi istället kan få försvaret att åka ner? Vad händer när vi bemöter varandra på ett sätt som minskar stress och öppnar upp för äkta kommunikation?
Vi kollar lite på detta! Bemötande: Nyckeln till att sänka garden Vi människor har en förunderlig förmåga att spegla varandra – våra energier, våra ord och våra intentioner. När vi möts med empati, vänlighet och respekt händer något nästan magiskt. Försvaret sjunker. Kroppens inbyggda stressrespons lugnar sig, och vi börjar lyssna istället för att bara höra. Ett gott bemötande handlar inte bara om artighet – det handlar om att visa genuin närvaro och intresse. När vi bemöter andra på detta sätt skapar vi en säker plats där människor vågar vara sig själva, tänka klart och kommunicera öppet. Hur kommunikation blommar när försvaret sänks När stressen minskar och rädslan för att bli dömd eller attackerad försvinner, kan kommunikationen utvecklas till något mycket större. Tänk på ett samtal där du kände dig helt trygg – du vågade förmodligen säga vad du verkligen tyckte och kände, och samtalet flöt på som en dans. Detta är kärnan i hur bemötande och kommunikation är sammankopplade. När vi känner oss trygga blir det enklare att kommunicera tydligt, lösa problem och bygga relationer. Det handlar inte bara om vad vi säger, utan också om hur vi lyssnar, reagerar och svarar. Kommunikationen blir ett samspel där båda parter vinner. Stress: Den osynliga bonusen av ett gott bemötande En av de mest fascinerande aspekterna av ett gott bemötande är hur det påverkar stress. När vi bemöter någon med respekt och öppenhet skickar vi signaler till deras nervsystem om att allt är lugnt. Stresshormoner som adrenalin och kortisol minskar, och kroppen går tillbaka till ett tillstånd av balans. Denna stressminskning är inte bara en "bonus" – den är en förutsättning för att människor ska kunna tänka kreativt, lösa problem och fatta kloka beslut. Ett stressfritt sinne är som ett öppet hav – fritt att navigera, upptäcka och skapa. Ett praktiskt experiment: Bemötande i praktiken Nästa gång du möter någon, prova detta:
Observera hur samtalet förändras. Kanske märker du att deras försvar långsamt sjunker och att kommunikationen blir mer autentisk. Observera också hur du själv slappnar av, just för att du fokuserar på att bemöta den andra öppenhjärtigt. Bemötande är inte bara en teknik eller ett verktyg – det är en inställning, ett sätt att möta världen med öppna armar. När vi sänker vårt eget försvar och möter andra med respekt och medkänsla, sänker vi också deras försvar. Och i den tilliten skapar vi utrymme för verklig kommunikation, samhörighet och – som en fantastisk bonus – mindre stress. Så nästa gång du möter någon, fråga dig själv: "Åker deras försvar upp eller ner just nu – och vad kan jag göra för att hjälpa dem känna sig trygga?" Svaret kan bli början på något riktigt stort, utvecklande och givande - för alla.  Jag pratar ofta om att vi behöver förstå varför stressen uppkommer för att kunna hantera den, att förståelsen är grunden i hanteringen. Jag vill gärna också ta det ett steg till, och använda stressen som en vägvisare - motpol - till vad vi faktiskt mår bra av.
Vad menar jag med detta? För ganska många år sedan var stressen inte bara var en ständig följeslagare i mitt liv, utan också en källa till djup smärta. Det var en tid då min kropp och mitt sinne signalerade att något inte stod rätt till. Jag hade nått en punkt där jag inte längre kunde ignorera de varningssignaler som både stressen och den fysiska smärtan gav mig. Jag kände mig maktlös i mitt eget liv, i en kropp som larmade och med ett huvud som brann. Jag kände mig heller inte sedd och hörd inom sjukvården, jag fick olika diagnoser (och mediciner) och flera läkare sa att det enda jag kunde göra var att lära mig leva med smärtan. Rebellen inom mig vaknade. Så här kunde jag inte ha det, jag vägrade acceptera att mitt liv skulle vara genomsyrat av förlamande smärta. Det måste finnas en väg ut! I ren desperation provade jag olika terapier och metoder och vissa hjälpte lite men andra inte alls. Mina dagar var fortsatt fyllda av smärta, kamp, sömnlöshet och desperation. Men något inom mig hade väckts. Jag kände att jag inte kunde lägga min tillit till ”det där ute”, jag såg ju hur det spretade åt alla håll och olika människor tyckte och tänkte så olika; var fanns jag, och min väg, i allt det? Det var då jag insåg att det handlade om att lyssna inåt. Jag lärde mig att se och använda stress och smärta som en inre kompass – en möjlighet att identifiera var det skavde för mig och var jag behövde göra förändringar, och hitta nya vägar. Varje obehag blev en chans att stanna upp och reflektera över mina val och hur de påverkade mitt liv. Jag började aktivt ställa frågor till mig själv:
Genom att använda min egen erfarenhet som en vägledning fann jag en ny styrka. Istället för att se stressen som en fiende, blev den ett verktyg för att göra bättre, och mer medvetna val – både i mitt personliga liv och i mitt arbete. Det var en omvälvande resa där smärtan blev en påminnelse om att förändring var nödvändig, och att varje svårighet bar med sig en möjlighet till förbättring. Men också att det måste börja med att vända blicken inåt, till mig själv. Idag brinner det inte längre i mitt huvud - utan i mitt hjärta. Min passion är att hjälpa andra att se just detta – att inte låta stress och smärta bli tunga bojor, utan att lyfta dem som värdefulla signaler om att något skaver och behöver ändras. Genom coachning, workshops och mina texter strävar jag efter att ge människor insikt och förståelse att lyssna på sina inre rop och därigenom göra bättre val, snabbare. För mig var vägen ut ur smärtan inte att fly från den, utan att använda den som en vägvisare. Och jag tror att vi alla kan hitta den styrkan inom oss när vi vågar stanna upp och lyssna på oss själva mer. Har du använt dina utmanande stunder som en kompass för att göra bättre val? Hur? Dela gärna dina tankar i kommentarerna!  Vi vet alla hur det känns. Pulsen som rusar, tankarna som aldrig tystnar och to-do-listan som bara växer. Men någonstans längs vägen började vi acceptera stress som en naturlig del av livet – som om det är priset vi måste betala för att vara framgångsrika eller produktiva.
Men vad händer när vi inte längre kan bromsa? När vi till slut kör rakt in i väggen? Att normalisera stress är som att ignorera en varningslampa på bilens instrumentbräda. Visst, du kan fortsätta köra, men förr eller senare kommer något att gå sönder. Stress är kroppens larmsignal. Den är inte till för att ignoreras, inte till för att bli en del av vår "nya norm". Konsekvenserna är förödande. Stress sliter inte bara på vår mentala hälsa, utan påverkar också vårt hjärta, vårt immunförsvar och våra relationer. När vi tillåter stressen att dominera våra liv förlorar vi inte bara vår energi och livskvalitet – vi riskerar vår långsiktiga hälsa. Det är dags att vi sätter ner foten. Att vi säger nej till en kultur som hyllar stress och ja till en som prioriterar balans. Hur börjar vi? Genom att våga lyssna på kroppens signaler. Genom att planera in pauser lika noga som vi planerar våra möten. Genom att sätta gränser, både för oss själva och andra. Att välja ett liv där stress inte är normen är inte en lyx – det är en nödvändighet. Det är en investering i vår framtid, i vår hälsa och i vår glädje. Så låt oss ta tillbaka kontrollen. För vi förtjänar mer än att leva med en konstant varningslampa som blinkar i bakgrunden. Vi förtjänar att leva fullt ut – utan att riskera att köra rakt in i väggen. Hur kan du säga ja till balans i ditt liv idag?  En frisk arbetsplats börjar med rätt verktyg
Stress är en del av arbetslivet, men när den blir långvarig och ohanterlig kan den leda till utbrändhet, sjukskrivningar och minskad arbetsglädje. Hur kan vi vända trenden och skapa en arbetsplats där medarbetarna mår bra, presterar hållbart och känner arbetsglädje? Här får du konkreta strategier för att hantera stress på jobbet – både på individ- och organisationsnivå. Varför är stresshantering på jobbet så viktigt? En hälsosam arbetsmiljö gynnar både medarbetarna och företaget. Studier visar att arbetsrelaterad stress minskar produktiviteten, ökar risken för sjukskrivningar och skapar en negativ arbetskultur. Genom att arbeta proaktivt med stresshantering kan företag: ✔ Minska sjukskrivningar och förbättra den psykiska hälsan ✔ Öka motivation och arbetsglädje hos medarbetarna ✔ Bygga en starkare företagskultur som främjar samarbete och trivsel Vanliga orsaker till arbetsrelaterad stress För att hantera stress effektivt behöver vi förstå vad som skapar den. Några av de vanligaste orsakerna är: 🔹 Höga krav och låg kontroll – när arbetsuppgifterna känns överväldigande och vi saknar inflytande 🔹 Otydliga förväntningar – när vi inte vet vad som förväntas av oss eller hur vi ska prioritera 🔹 Obalans mellan arbete och återhämtning – för mycket jobb och för lite tid att ladda om 🔹 Brist på stöd – när vi saknar en stöttande arbetskultur och tydlig kommunikation Fem konkreta sätt att hantera stress på jobbet 1. Skapa en kultur där stress tas på allvar Ledningen har en viktig roll i att normalisera samtal om stress och välmående. Öppna dialoger och stresshanteringsprogram visar att företaget bryr sig om sina medarbetare. 2. Tydliggör roller och förväntningar När medarbetare vet vad som förväntas av dem skapas en känsla av kontroll och trygghet. Regelbundna avstämningar och tydliga mål hjälper till att minska osäkerhet och stress. 3. Bygg in återhämtning i arbetsdagen Mikropauser, reflektionstid och möjlighet till rörelse minskar stress och ökar fokus. Att uppmuntra korta pauser och friskvårdsaktiviteter gör stor skillnad i det långa loppet. 4. Träna på mental återhämtning Mindfulness, andningsövningar och medveten närvaro hjälper hjärnan att hantera stress bättre. Att träna på att vara närvarande minskar negativa stressreaktioner och förbättrar vårt välmående. 5. Erbjud stöd och verktyg Coachning, workshops och utbildningar inom stresshantering kan ge medarbetarna de verktyg de behöver för att hantera utmaningar på ett hälsosamt sätt. Gör stresshantering till en naturlig del av arbetsplatsen Stress i sig är inte farligt, men långvarig och ohanterad stress är en av de största orsakerna till sjukskrivningar och minskad trivsel på jobbet. Genom att arbeta med proaktiva strategier, skapa en stödjande arbetskultur och ge medarbetarna rätt verktyg kan vi skapa en arbetsplats där alla kan prestera och må bra på lång sikt. Vill du ha hjälp att implementera stresshantering på din arbetsplats? Hör av dig så hittar vi en lösning som passar ditt företag!  Stress är en del av livet, men hanteringen av den är inte alltid vad vi tror. Ofta fokuserar vi på att försöka göra något åt stressen – att hitta lösningar, ändra yttre omständigheter eller kämpa emot. Men vad om nyckeln istället ligger i att förstå vad som pågår inom oss? När vi börjar se vad som faktiskt drar oss från klarhet till oklarhet, då kan vi också hitta vägen tillbaka.
Vad händer när vi tappar klarheten? Känner du igen känslan av att plötsligt befinna dig i ett mentalt dis? Att tankarna snurrar utan riktning och att kroppen reagerar med tryck över bröstet, en klump i halsen eller spända käkar? Det är signaler – inte tecken på att något är fel med dig, utan snarare en påminnelse om att du fastnat i vissa tankemönster. Tankar som kanske låter så här: 🔹 ”Jag klarar inte det här.” 🔹 ”Jag räcker inte till.” 🔹 ”Det är något fel på mig.” Dessa tankar kan kännas sanna i stunden, men vad händer om vi börjar ifrågasätta dem? Klargörandet är hanteringen Att hantera stress handlar i grund och botten om att göra ett klargörande – att bli medveten om vad som händer inom oss, och att se det för vad det är. Det innebär att:
Genom att medvetet göra detta börjar vi släppa taget om förvirringen. Vi kliver av karusellen. Och vi hittar tillbaka till den klarhet som alltid finns där, men som tillfälligt skymts av våra egna tankar. När klarheten återvänder I samma ögonblick som vi kliver av snurren och ser tankarna för vad de är – just tankar, inte sanningar – händer något. Vi slappnar av. Vi kan andas igen. Och plötsligt ser vi lösningar vi inte såg förut. Den klarheten är en befrielse. En påminnelse om att vi alltid kan återvända hit, om och om igen. Så nästa gång du känner att stressen tar över – prova att inte göra så mycket. Börja istället med att förstå. Se vad som händer inom dig, och låt klarheten komma till dig. Därifrån tar du små steg framåt. Med värme, Nina Mitt raka svar är: Ja! Och att vi bör göra detta med högsta prioritet! Varför det?
Först vill jag klargöra för skeptikern (med all rätt, fortsätt vara skeptisk tills du känner dig "klar"!) att "träna på närvaro" absolut kan låta paradoxalt. Närvaro ÄR ju redan, så hur ska vi kunna träna på den? Det jag syftar på är UPPLEVELSEN av närvaron. Vi har alla sett och upplevt (och lidit av) vad stress gör, både för oss själva och våra nära. Stress blockerar, skapar missförstånd, förminskar och komprimerar (perspektiv, flöde, uttryck...) och detta i sin tur leder alltid (!) till minskad energi, glädje, inspiration och lösningsfokus, vilket sedan i sin tur leder till stängdhet, irritation, rädsla, oro, ångest, obalanser, stagnation, smärta, sjukdom... Stress med olika symtom och namn. Så, om vi tränar på vad upplevelsen av närvaro är, så kan vi åter connecta med upplevelsen och på detta sätt förhindra stress. Det går nämligen inte att uppleva stress och närvaro samtidigt, precis som man inte kan uppleva rädsla och kärlek samtidigt. När vi tränar på upplevelsen av närvaro öppnar vi upp spacet inom oss, det vi är djupt inombords som är frid, kärlek, ro och balans. Har vi upplevt detta vet vi, och det är det vi är ute efter i träningen, så att det blir lättare att connecta hit igen. Vi fasar ut oron och stressen med mer och mer närvaro. Det här är inte svårt. "Problemet" är att det är så lätt att det blir svårt för att vi tror i början att vi ska klura ut det med hjärnan. Vi ska inte klura längre, vi ska från och med nu landa in i upplevelsen, och härifrån veta, på riktigt. Vi kan tacka vår briljanta hjärna för allt den räknar ut som vi behöver räkna ut, men när det handlar om stressfrihet stänger vi hjärnkontoret en stund, för friden är någon annanstans, i vår naturliga och sanna varelse, "being", vi ÄR närvaron vi letar efter och upplever den bäst och snabbast genom att uppleva vår livskraft, varelse, kropp och själ, här. Hur gör vi detta, då? Genom att lyssna inåt, släppa musklerna och tankarna en stund, andas medvetet, vara i naturen och se på livets upplevelse lite mer som en observatör. Det är som att ta ett steg "bakåt" inombords och se på livet som en film. Då kan vi lättare zooma ut en aning och få andra, bredare perspektiv (istället för att fastna i detaljerna). Redan här lättar det, eftersom spacet ökar. Testa! Ge dig lite mer space, ta ett djupt andetag och zooma ut. Låt tankarna sväva iväg (bry dig inte så mycket om dem) och släpp ner axlarna och slappna av i magen och benen. Känn fötterna landa i underlaget och lägg din hand på ditt hjärta. Andas här en stund, följ med i andetaget och se hur spacet ökar och lugnet sprider sig. Här är vi. Allt annat kan tona bort och vi kan få uppleva oss här, så att vi vet. Låt trötthet komma upp, även känslor. Saker som varit nertryckta lossar automatiskt och vi tillåter. Vi andas och släpper, utan ansträngning. Det kan göra ont, men det följs helt naturligt av lättnad och frid, precis som när vi gråtit. Gråt om du vill. Skratta om du vill. Du kan bli förvånad hur mycket skratt som också blivit nertryckt. Tillåt allt en liten stund. Härifrån vet du vad närvaro är och ger. Och när den väl är upplevd finns ingen återvändo till jakt eller kamp, utan vi vet att det är här vi vill vara. Här är vi den bästa versionen av oss själva, och kan leva ett upplevelserikt liv i balans och harmoni. Tack för att du läst ända hit. Hoppas du blivit inspirerad att fortsätta träna på närvaro. Kram, Nina Plötsligt händer det. Ridån går upp, polletten faller ner och klarheten är ett faktum. Trisslott och Kinderägg på en och samma gång. Upplevelsen är både belöningen, njutningen och överraskningen.
Allt är så självklart när vi låter korthusen falla och inte längre har motstånd till det som är. Det är ju rätt jobbigt och energikrävande att hålla korthusen uppe, när det enda de vill är att blåsa omkull. De har kanske fyllt sin funktion, spelat det spel som vi snurrat runt i, men förr eller senare faller de, de är gjorda för det. Det enda som egentligen gör ont då är att vi (förmodligen) trott på korthusen ett tag, och nu ser vi att vi faktiskt lurat oss själva in i en illusion som bara är en påhittad fasad. Ofta har fasaderna bara ett syfte; att skydda oss från det ärliga, sanna, stora... som vi tror att vi behöver skydda oss ifrån för att det är så... stort. Men, när ridån går upp och polletten faller ner... blir det bara klarhet kvar. Vilket ger en enorm lättnad, frihet och en upplevelse av sanning inifrån djupet av hjärtat. Ibland behöver vi ta ett steg tillbaka, för att tillåta korthuset att falla. Här, mitt i allt, blir det en reflektion över det som är, och en omvärdering av situationen, för att kunna följa livets väg mer ur klarhet. Ofta, väldigt ofta, har vi lagrat massor av känslor inom oss, som vi inte ens är medvetna om, och de får äntligen en chans att komma upp för att frigöras. Frigöras, inifrån och ut. Det enda sättet att ge plats för mer ljus, energi, kraft och potential. Det vi är. Bortom fasaderna och murarna. Var inte rädd för det som kommer upp, det är bara till för att släppas, så att du kan känna mer av kärleken som bor inom dig, alltid. Frid. Oavsett vad. |
Tankar & tips om stresshantering, inre hållbarhet, närvaro & balansEn plats att upptäcka nya saker på, som egentligen inte alls är nya. Arkiv
April 2025
Kategorier |
RSS Feed
