Mörkret:
Varför låtsas du som att livet är enkelt? Du glorifierar närvaron som om den räddar någon. Folk kämpar. De faller. De går sönder. Ser du inte det? Ljuset: Jag ser. Jag ser varje reva, varje tyst gråt, varje bortvänd blick. Men jag ser också det som bär därunder. Det som finns kvar, när kampen vilar. Mörkret: Du förstår inte. Livet slår. Det är orättvist. Hårt. Folk blir svikna, sjuka, förlorar, glöms bort. Var är du då? Ljuset: Jag är där, precis där. Inte för att ta bort smärtan, utan för att mjuka upp vägen genom den. Jag viskar, när du skriker. Mörkret: Du viskar? Vad hjälper det mot skärande verklighet? Mot räkningar, ensamhet, ångest? Du är naiv, som tror att acceptans är lösningen. Ljuset: Inte lösningen, men början. När vi slutar fly, börjar vi känna. När vi känner, börjar vi förstå. Och ur förståelsen kommer rörelse, inifrån. Mörkret: Men jag är verkligare än du. Folk tror mig mer än dig. De bär mig i sina steg, i sina tankar. Ljuset: Ja, tills de minns vem de är, när de vilar för en stund i stillheten… då glimmar jag till. Inte för att övervinna dig, utan för att påminna om helheten. Mörkret (tystnar lite): Du gör det svårt för mig att hata dig. Ljuset (leende): Och du gör det möjligt för mig att lysa och hålla om.
0 Comments
Jag hade en insikt idag. En insikt som påminde mig om att kroppen alltid jobbar för oss, aldrig emot oss. Det slog mig när jag kände min trötthet – den där djupa, tunga känslan som ibland känns som en motståndare. Men istället för att kämpa emot, valde jag att lyssna. Jag connectade med kroppen och förstod att tröttheten är en signal, en vänlig påminnelse om att jag behöver vila och reparera. Om jag ignorerar den, kör på och pressar mig själv, hamnar jag på det röda. Då börjar kroppens larmsystem tjuta, högre och högre, tills det inte finns någon annan utväg än att stanna helt. Jag har varit där – i total utmattning, där kroppen till slut säger: "Nu räcker det."
Men det är just där, i kroppens signaler, som dess intelligens och omsorg visar sig. Den gör allt för att skydda oss, för att få oss att överleva. Den larmar när vi är i fara, stärker våra sinnen när vi behöver fokusera, och gör musklerna redo för kamp eller flykt. När vi inte orkar mer, skapar den avstängning – en paus för att skydda oss från att gå sönder. Det är inget annat än kärlek och omsorg. Den här insikten och påminnelsen förändrar allt. Den hjälper oss att förstå det vi upplever och ha medkänsla för oss (och andra). Den får oss att gå från krig till fred inombords, och den öppnar upp möjligheten att läka, när kroppen inte behöver använda resurserna så hårt i vårt motstånd till det som är. Vi behöver träna på att connecta mer. Så vi kan se hur läget är. Och också höra signalerna tydligare och se samband mellan tanke och känsla, och hur gamla föreställningar får oss att fastna. När vi connectar löser vi upp de gamla spåren. För att vi "är där", med vår medvetenhet. Vi flyr inte längre, vilket lugnar oss och får larmet att tystna. Det är som att kroppen pustar ut och säger "Hej! Äntligen är du här, med mig. Jag har saknat dig och jagat dig, både med tjut och smärta, och hoppats att du snart connectar hitåt. Vi är ju ett team i det här livet och behöver varandra! Tack för att du är här. Nu kan vi börja laga det som behövs." Connection och kommunikation inåt ger klarhet och frihet. Hur vi kan connecta och lyssna på kroppen och kommunicera med den Här är några sätt att skapa en djupare kontakt med kroppen och dess signaler. Men de är bara förslag, känn efter vad som tilltalar dig och är naturligt för dig:
När jag för många år sedan pressade mig själv alldeles för hårt, ignorerade jag signalerna så länge att kroppen gjorde mig orörlig av smärta. Jag kämpade fortfarande inom mig i flera månader till, innan jag till slut stannade upp och lyssnade, och började förstå. Kroppen hade försökt skydda mig hela tiden – den hade kämpat för mig, inte emot mig. Det var en vändpunkt. Jag började se kroppen som en vän, en partner i livet, och inte som en fiende. Nu försöker jag leva med större respekt för kroppens signaler. Jag ser trötthet som en påminnelse, stress som en möjlighet att reflektera, och oro som en väg till insikt. Kroppen är fantastisk – den är vår vän, vår beskyddare, och vår guide. Som Eckhart Tolle så vackert uttrycker det: "Body awareness not only anchors you in the present moment, it is a doorway out of the prison that is the ego." Kroppen är vår väg till frihet, om vi bara vågar lyssna. I en värld där vi ofta jämför oss med andra och jagar perfektion, är det lätt att vifta bort vår egen kunskap, erfarenhet och våra unika talanger. Vi tenderar att undervärdera oss själva och glömma bort att vi bär på en skatt av resurser som kan berika både våra egna och andras liv. Men vad händer om vi börjar ta oss själva på allvar – inte på ett självhögtidligt sätt, utan med en genuin respekt för våra förmågor och vår potential?
Att ta sig själv på allvar - från hjärtat Att ta sig själv på allvar härifrån handlar om att se sitt eget värde och erkänna de gåvor vi har att ge. Det innebär att våga stå upp för sina idéer, tro på sin egen kapacitet och använda sina talanger för att skapa något meningsfullt. Det är inte egoistiskt – det är en hyllning till livet och de möjligheter vi har fått. Men det betyder inte att vi ska ta oss själva på blodigt allvar. Livet är inte en tävling i perfektion. Vi behöver inte mer kamp och stress. Vi behöver slappna av och vara de vi är mer. Mycket mer! Good and bad. Att tillåta sig själv att göra misstag, att kunna skratta åt sina brister och att släppa prestationsjakten är en del av att leva fullt ut. Det är i våra imperfektioner som vi hittar vår mänsklighet och vår styrka. Och får också möjlighet att be om hjälp av varandra. Att leva med mening och skaparkraft När vi börjar se vår potential och våra förmågor, öppnar vi dörren till ett liv fyllt av mening. Vi hittar vår skaparkraft – den inre drivkraften som gör att vi kan bidra till världen på vårt eget unika sätt. Flowet, känslan av att vara helt närvarande och i harmoni med det vi gör, finns precis här och nu. Det är detta vi vill ge till andra – vår energi, vår passion och vår glädje. Frågor för reflektion För att möta dig själv nyfiket kan du ställa några viktiga frågor till dig själv:
Håll dig öppen. Ge dig tid till reflektion. Landa i din inre känsla av sanning. Svaren är ofta direkta och mycket mer lättillgängliga än vi tror. Vi är ofta blinda för våra förmågor, vi lever ju i dem och med dem. Det betyder att vi har dem, är dem och egentligen bara behöver se dem tydligare så vi kan använda dem - och ta dem på allvar. Med glädje och kärlek, och en glimt i ögat. :-) Som Paulo Coelho så vackert uttrycker det: "Your talent is God’s gift to you. What you do with it is your gift back to God." Att finna sina gåvor och ge dem vidare är inte bara en gåva till världen – det är också en gåva till dig själv. Så, är det dags att ta dig själv på allvar? Svaret ligger inom dig. Vi har alla varit där – i ett möte, en diskussion eller kanske bara en vardaglig interaktion – där någon säger eller gör något som får oss att känna oss hotade, om än subtilt. I det ögonblicket åker vårt försvar upp som en reflex, och plötsligt handlar det inte längre om att lyssna eller samarbeta. Det handlar om att skydda sig själv. Men vad händer om vi istället kan få försvaret att åka ner? Vad händer när vi bemöter varandra på ett sätt som minskar stress och öppnar upp för äkta kommunikation?
Vi kollar lite på detta! Bemötande: Nyckeln till att sänka garden Vi människor har en förunderlig förmåga att spegla varandra – våra energier, våra ord och våra intentioner. När vi möts med empati, vänlighet och respekt händer något nästan magiskt. Försvaret sjunker. Kroppens inbyggda stressrespons lugnar sig, och vi börjar lyssna istället för att bara höra. Ett gott bemötande handlar inte bara om artighet – det handlar om att visa genuin närvaro och intresse. När vi bemöter andra på detta sätt skapar vi en säker plats där människor vågar vara sig själva, tänka klart och kommunicera öppet. Hur kommunikation blommar när försvaret sänks När stressen minskar och rädslan för att bli dömd eller attackerad försvinner, kan kommunikationen utvecklas till något mycket större. Tänk på ett samtal där du kände dig helt trygg – du vågade förmodligen säga vad du verkligen tyckte och kände, och samtalet flöt på som en dans. Detta är kärnan i hur bemötande och kommunikation är sammankopplade. När vi känner oss trygga blir det enklare att kommunicera tydligt, lösa problem och bygga relationer. Det handlar inte bara om vad vi säger, utan också om hur vi lyssnar, reagerar och svarar. Kommunikationen blir ett samspel där båda parter vinner. Stress: Den osynliga bonusen av ett gott bemötande En av de mest fascinerande aspekterna av ett gott bemötande är hur det påverkar stress. När vi bemöter någon med respekt och öppenhet skickar vi signaler till deras nervsystem om att allt är lugnt. Stresshormoner som adrenalin och kortisol minskar, och kroppen går tillbaka till ett tillstånd av balans. Denna stressminskning är inte bara en "bonus" – den är en förutsättning för att människor ska kunna tänka kreativt, lösa problem och fatta kloka beslut. Ett stressfritt sinne är som ett öppet hav – fritt att navigera, upptäcka och skapa. Ett praktiskt experiment: Bemötande i praktiken Nästa gång du möter någon, prova detta:
Observera hur samtalet förändras. Kanske märker du att deras försvar långsamt sjunker och att kommunikationen blir mer autentisk. Observera också hur du själv slappnar av, just för att du fokuserar på att bemöta den andra öppenhjärtigt. Bemötande är inte bara en teknik eller ett verktyg – det är en inställning, ett sätt att möta världen med öppna armar. När vi sänker vårt eget försvar och möter andra med respekt och medkänsla, sänker vi också deras försvar. Och i den tilliten skapar vi utrymme för verklig kommunikation, samhörighet och – som en fantastisk bonus – mindre stress. Så nästa gång du möter någon, fråga dig själv: "Åker deras försvar upp eller ner just nu – och vad kan jag göra för att hjälpa dem känna sig trygga?" Svaret kan bli början på något riktigt stort, utvecklande och givande - för alla. |
Tankar & tips om stresshantering, inre hållbarhet, närvaro & balansEn plats att upptäcka nya saker på, som egentligen inte alls är nya. Arkiv
April 2025
Kategorier |